tofts

Igår kväll åkte jag till Narnia, där upplevde jag något som jag aldrig har upplevt förut i hela mitt liv.
Jag visste att jag frös om mina fötter, men dom var överhuvudtaget inte kalla. Då jag berättade
detta för min vän så blev hans blick alldeles glansig innan han utbrast i ett hårt och kallt hånskratt.
"Hihihihi". Sa han. "Hur kan du frysa om dina fötter om de inte är kalla?"
Jag berättade att när man fryser om sina fötter så är det ju inte enbart kylan man känner av,
även dom det är kylan som är den dominerande känslan av att frysa. Men om du genomför en dissektion av
känslan så märker du att de ploppar upp en massa fler beståndsdelar i känslan, till exempel små stickningar,
en obehagligen värme samt oförmågan att röra dem ordentligt. Jämför min känsla om mina kalla (läs okalla men frysande) fötter med en man som har gjort det till sin vana att äta ett äpple var dag. Mannen tittar på sitt äpple, han luktar på det, han känner det och till sist smakar han det. Tänk dig nu att mannen står och tittar upp i solen för länge och blir blind, en hemsk tanke, jag vet. Men inte desto mindre sann i min berättelse. Mannen är nu blind, men för att läkarna säger att han måste försöka fortsätta med sitt liv så normalt som möjligt så äter mannen ett äpple var dag. Han kan fortfarande lukta det, känna det samt smaka äpplet. Även om äpplet för mannen har förlorat en viktig beståndsdel så är det lika mycket ett äpple för det, precis som jag frös om mina fötter fastän de inte var kalla. När jag var klar med min berättelse så fick min kompis ett ännu glansigare uttryck i sina ögon. "Mmmm" sa han. "Äpple"

Pick eller Pung?